3-2
Där satt den
Inför matchen fick vi ett oemotståndligt
erbjudande att bli fotograferade för Vogue, eller i alla fall Öckerö IFs
lagsidor. Vi smilade upp oss rejält och det lär bli en och annan läcker bild
för föreningen att stoltsera med.
Efter presskonferensen är det dags för match.
Laget består idag av 9 starka spelare och
Zlatan som är tillbaka med gipsad arm inlindad i rörisolering. Innan matchstart
är hon djupt oroad över om domaren ska godkänna emballaget, vilket han som tur
är gör.
Då återstår bara uppvärmningen, detta lag har
sannerligen den mest oordnade strukturen och sammanhållningen man kan tänka sig
under en uppvärmning. Precis när man tror att det ska gå att göra en gemensam
löpning blir någon kissnödig, snackig, tejpad, stretchtvungen eller helt enkelt
sugen på att leka kurragömma eller att spy i en trekant.
Men vad gör det när vi ändå på något sätt
lyckas formatera oss till ett lag lagom till matchstart.
Matchen drar igång, vi känner att vi nog har
det, men det går lite sakta på något sätt och lite slarvigt kanske. L8 är inte
jättebra men heller inte dåliga. Vi spelar in oss och efter en stund leder vi
ändå med 1–0, Blidis förstås! Vårt något avslagna tempo och kanske aningen för
avancerade spel gör att vi bjuder in L8 i matchen och vips så har de övertaget.
Vi är inte helt nöjda i halvlek men några positiva krafter stoppar de. mer
negativa, vi kommer fram till beslut om att återgå till 1-3-2 systemet som är
vårt ursprung. Vi bestämmer dessutom att vinna, ska de aldrig.
-1,2,3
Ida ropar högre än oss andra tillsammans, -Öckerö. Det hjälper. Vi
startar andra i ett hejudundrande tempo och med en underbar inställning, glatt
påhejade av Stridis som denna säsong efter sjukdom blivit ofrivilligt förvisad
till bänkbåset.- Heeeja Öckerö! ropar hon med en målbrottsstämma som hon fått
ärva av sonen och hon får igång oss bänknötare till en fräsig hejarklack.
Allt detta gör att vi gör 2-2 genom Minizlatan
framspelad av FrakturZlatan och strax därefter sätter Blidis 3-2 på något vis.
Jippijayajyjjippijippijay! Därefter kan man säga att vi var tillbaka i samma
gamla lunk som i första halvlek igen.
Många skott avlossades under matchen, vi
kämpar oss tillbaka och framförallt vi ger oss aldrig.
Känns kanske inte som den skönaste segern men
en seger är en seger.
Nästa vecka är det Velebit, våra favoriter, då
ska det bli skoj att spela boll igen.
Sov sött Vettisar!
//Karin Solbräcke
