Våra samlingar och genomgångar, de är speciella och ganska rafflande röriga men på något sätt går de vägen. Man kan inte annat än att skratta åt eländet Hahahahaha.

Äntligen är Evelina tillbaka i damvettisarna, hoppas att det bli forever.

Tyckte att vi gjorde en bra förstahalvlek... vi hade medvind.....i spelet så att säga. Minizlatan var på hugget och nickade i blindo in ett härligt förstamål och sedan prickade hon buren igen med ett distinkt skott efter übersnyggt inspel av Evve. Men det kändes lite darrigt framför vårt mål och inte helt oväntat släppte vi in ett litet fjösskott sådär strax innan paus.

Andra halvlek skulle man helst viljat spela om och spelat rätt. Vi tappar samspelet positionerna och förstatouchen.

Nästa gång det händer så går vi back to basic.. 3, 1, 2. Koden till framgång.

Vi tappar några bollar och Lottas keps, vips så ligger vi under med 2-3.

Så kommer då vår chans Idas frispark mot mål i slutminuterna. Någon i publiken ropar skjut på mål. Frisparken var på egen planhalva. Jag ropar ironiskt tillbaks. - ”det går nooooooog i motvind”. Det fick man ju käka upp, tack och lov så gick bollen hela vägen in mot mål och där stod Wilma. Returen gav även henne en strut i protokollet. Vad ska vi kalla henne micro zlatan?

Första halvlek var kul och det är det ju att spela boll. 

//Karin Söolbräcke